Boompang

Sverige har länge legat i framkant vad gäller alternativmusik. Under 2000-talet har festivaler poppat fram som små maskrosor genom den kommersiella musikens asfalt. Idag nischar sig evenemangen mer än någonsin och det är där vi hittar En Festival I 8 Bitar, ett arrangemang som går av stapeln den 16-17 maj och som siktar på att bli Sveriges största festival med alternativ elektronisk TV-spelsinfluerad musik.

– Det är alltid kul att prova på någonting nytt. Konceptet har onekligen fungerat för Blip Festival i USA och Data Airlines Festival i Frankrike. Vi har också sett några tappra försök här i Sverige med Blipp Blopp Festivalen i Stockholm och Bits And Peaces i Göteborg, men vi blir störst i Norden med det här arrangemanget, säger Martin Friman, ordförande i föreningen Syndikatet och talesman för en av värdarna.

Den andra organisatören är arrangörsgruppen J-CuLT och det är samarbetet mellan de två gängen som fått festivalen att bli verklighet. I grund och botten är dock J-CuLT inte en klubb på samma sätt som kollegan Syndikatet.

– Vi är inte längre någon förening. Vi var det en gång och har anordnat runt 15 evenemang med inriktning mot östasiatisk populärkultur. Numera är vi en arrangörsgrupp i den ekonomiska föreningen CuLTUREN i Västerås eftersom vi kände oss låsta i det vi gjorde och de erbjöd oss större resurser och bättre möjligheter till att göra arrangemang med bredare inriktning, berättar Dennis Nilsson, talesman för J-CuLT.

Efter sina goda erfarenheter av att arrangera olika typer av evenemang hörde J-CuLT av sig till Syndikatet för att diskutera möjligheterna kring en eventuell festival på temat bitpop- och chipmusik. Det visade sig att båda hade haft samma idé och de började redan vid årsskiftet arbetet kring att strukturera upp tillställningen.

– Det är ansvarsuppdelning som gäller när man samarbetar. Eftersom J-CuLT har sitt säte i Västerås så har de hand om det praktiska. De har kontakt med kommunen, lokala sponsorer, själva lokalen och paraplyorganisationen CuLTUREN. Vi på Syndikatet bokar artister eftersom vi har ett större kontaktnät samt håller i affischering och annonsering. Egentligen är det väl inte så mycket mer att säga än att det blir en massa mailande, ringande och räknade, förklarar Friman.

Att bitpop- och chipmusik är två olika genrer är arrangörerna på det klara med, även om de förstår att det är lätt att förväxla dem två. Därför är det inte heller helt okomplicerat att låta de båda stilarna dela på scentiden.

– Chipmusik är när låtskrivaren vill hålla sig begränsad till en plattform och ljudchip. Bitpop lämnar mer plats åt experimentell lo-fi som oftast innebär att det låter som chipmusik men i själva verket är moderna datorer och syntar. Det är lite nördigt, men det finns en viss skillnad mellan dem. Båda stilarna förenas i något som helt enkelt tilltalar alla som någon gång haft en spelkontroll i handen. En egen festival lämnar även plats för kringaktiviteter som klassiska arkadspel, föreläsningar och workshops. Sverige var mycket TV- och datorspelstätt redan på 80-talet, så det är inte så konstigt att vi har en så stor publik och många artister här, menar Friman.

Under de två dagarna som festivalen går av stapeln räknar arrangörerna kallt med att minst 200 personer dyker upp varje kväll, men utesluter inte möjligheten att så många som 500 kan komma att besöka evenemanget sammanlagt under de två dagarna. Det är dock inte deras enda mål.

– Vi vill att publiken ska få en ”bitlicious” upplevelse och att det kommer så mycket folk att vi kan betala artisterna och tjäna tillräckligt med pengar så att vi kan arrangera festivalen igen nästa år. Ett annat mål är självklart att bli störst i Europa. Det är kul om vi också kan sprida musiken till allmänheten, nästan ett måste faktiskt. Målet på det stora hela är att främja scenen, tycker Friman som inte anser att ändamålen är för högt ställda.

Pengar är något som är oundvikligt att prata om i sådana här sammanhang. Både Friman och Nilsson menar tydligt på att artisterna inte får vad de egentligen förtjänar och branschen inte är tillräckligt tillmötesgående.

– Pengar har varit den största svårigheten med arbetet. Det är svårt att få sponsorer för sådana här alternativa arrangemang. Det är lätt att tro att stora spelförsäljarkedjor som EB Games och GAME skulle vara intresserade av att sponsra oss, men de ägs av utländska koncerner som inte ser någon vinnig i att vara med på detta. Tyvärr går detta utöver artisterna som mer eller mindre får skambud, tycker Friman som fortfarande febrilt letar efter fler villiga sponsorer.

– Det kostar en del att arrangera ett sådant här stort evenemang och ekonomi är ett känsligt ämne. Summan för hela kalaset är sexsiffrigt, men mer än så vill jag inte säga, berättar Nilsson.

Ekonomin till trots så kommer Sveriges, antagligen även Nordens, största bitpop- och chipmusiksfestival att äga rum den 16-17 maj i Västerås. Det är fortfarande mycket planeringsarbete kvar, men det innebär inte att arrangörerna inte har tid att boka in viktiga konserter att lyssna på.

– Jag tror att Rongfa, Ninjaspark och Calis vs. Maskinoperatörerna & Mio kommer att bjuda på de ösigaste framträdena. De är alla duktiga på att få igång publiken, avslutar Friman som antagligen redan har reserverat ett antal klockslag för något annat än arbete…

FOTNOT: Om du vill veta mer om festivalen, artisterna som spelar och hur du beställer biljetter gör du bäst i att kolla in evenemangets egna hemsida på http://www.enfestivali8bitar.se/

AV: Johan Karlsson Sjögren