Boompang

Han har skrivit spelmusik för över 70 olika titlar sedan 1991, många av hans mest välkända kompositioner ses som klassiker av pålästa entusiaster och i sommar ska en symfoniorkester framföra hans mest omtyckta verk i Cologne. Chris Hülsbeck är en av världens mest kända spelkompositörer och tillhör den yppersta eliten tillsammans med musiker som Nobuo Uematsu. Sedan 16årsålder har han varit spelmusiker, men hans musikaliska bana började faktiskt tidigare än så.

- Jag började i mina tidiga tonår med att spela klassisk piano, men jag blev snabbt uttråkad. Jag var mycket mer intresserad av elektronisk musik, syntar och sådant. Jag började till och med bryta upp olika instrument och pilla med deras kretskort för att få ut galna ljud. Jag gick till och med så långt att jag gjorde sönder en rad med maskiner. Det var fascinerande att leta och experimentera med olika typer av melodier, ljud och harmonier och mina vänner uppmuntrade mig i mitt skapande. Senare började jag att programmera musik för Commodore 64 och resten är, som ni journalister säger, historia.

Historia blev det onekligen. Hülsbeck vann en musiktävling med sin låt Shades för det tyska magasinet 64′er och fick genast jobberbjudanden från en rad olika företag. Han hävdar själv att han hade turen att vara på rätt plats vid rätt tillfälle och väljer i stället att prata om vad det är som inspirerar honom i hans arbete.

- Mitt spektrum är brett när jag lyssnar på musik. Elektronika, filmmusik, pop, rock, klassisk… Jag är en allätare och jag kan uppskatta en simpel basslinga lika mycket som en orkester i fullskala. När jag hör något jag gillar försöker jag ta reda på hur upphovsmakaren har gjort för att skapa stycket. Det var därför jag plockade isär en rad instrument i min ungdom för att ta reda på vilka ljud jag kunde åstadkomma. Jag inspireras fortfarande mest av musik, men jag upptäcker att ju äldre jag blir så har jag även blivit besjälad av andra saker som landskap och känslotillstånd.

Ur skuggan kommer ljuset
Att spelkompositörer inte får lika mycket uppmärksamhet som designers är ingen nyhet, men Hülsbeck är ett av undantagen. Hans stjärnstatus tillskriver han till stor del sin pionjäranda.

- Jag kom in tidigt i industrin och gjorde en hel del banbrytande saker där jag programmerade olika typer av ljud där jag utnyttjade ljudchipen till max. På grund av det fick jag en solid och trogen skara med fans. Jag är tacksam för den möjligheten jag fick och att jag framförallt inte gjorde mig av med den. Jag tror att spelkompositörer kommer att få mer uppmärksamhet i framtiden och det är främst tack vare att det finns människor som organiserar stora konserter med fokus på spelmusik. I dag ser vi också att filmkompositörer skriver musik för spel och tvärtom, något som jag tror är bevis på den här yrkesgruppens professionalism.

Med en meritlista som sträcker sig över 70 titlar är frågan på vilka verk som han är mest stolt över oundviklig. Överraskande nog låter svaret inte vänta på sig särskilt länge. Hülsbeck är säker på sin sak.

- Mina bästa kompositioner är de jag gjort för Turrican-serien. Det var mycket roligt att göra musik för de spelen och jag fick i stort sett helt fria händer att göra låtarna hur jag ville. Däremot har jag svårare att komma på vad jag är mest missnöjd med. De projekt jag inte har gillat har mest berott på att jag har haft för lite tid på mig och att jag har tvingats skriva musik inom en särskild genre som jag inte gillar. Jag jobbade med ett spel som hette Rock ‘n Roll som skulle ha 50- och 60-talsmusik och det var inget jag var särskilt förtjust i. Trots detta fick låtarna bra kritik i media, men jag var själv ganska otillfredsställd med resultatet.

Med tanke på Turrican-seriens rymdtema så kommer svaret på frågan om vilket spel han gärna hade komponerat musik för inte som något oväntat.

- Metroid Prime var ett spel som gjorde djupa intryck på mig. Jag hade gärna gjort musik för det spelet och jag tror att jag hade kunnat göra riktigt häftiga grejor med det om jag hade fått en förfrågan. Jag gillar även musiken i de andra delarna i serien, men musiken i Metroid Prime är enligt mig bäst.

Omdaningar
Att spelbranschen har ändrats rejält de senaste åren är ingen underdrift. Detta har inte undgått Hülsbeck som även sett stora förändringar för hans jobb som spelkompositör.

- När jag började i branschen var spelmusik någonting nytt och coolt som skilde sig från all annan typ av musik. I dag låter så gott som all spelmusik som Hollywood och även om det per automatik inte behöver betyda att det är dåligt så tycker jag att kompositionerna har förlorat en stor del av sin egna identitet.

2003 började Hülsbecks kreativitet inom spelbranschen att avstanna efter flera års aktivtet. Det senaste spelet han gjorde musik för var Star Wars: Rebel Strike för GameCube, men sedan dess har han mest gjort egen musik. Anledningen till detta beror till stor del på spelbranschens efterfrågan att få en mer filmisk ljudbild.

- Jag blev faktiskt först tillfrågad att göra musik för Lair, men utgivaren ångrade sig och anställde en Hollywoodkompositör i stället. Jag var förstås besviken över beslutet, men jag lärde mig faktiskt en hel del av det arbetet jag gjorde tillsammans med utvecklarna som jag kan använda mig av i dag.

Hülsbeck väljer i stället att se framåt och där ser det ljust ut. Den 23 augusti kommer en symfoniorkester att framföra några av hans mest kända verk i Cologne. Ett tydligt bevis på den betydelse han har haft för branschen.

- Jag är så exalterad över det här så det finns inte ord att beskriva. Jag är säker på att det kommer bli ett av mitt livs viktigaste ögonblick. Hela min familj och alla mina vänner kommer att vara där för att lyssna och jag knappt vänta på att få höra den första låten.

Innan vi avslutar intervjun ger han oss en liten vink om vad vi kanske har att vänta oss i framtiden. På frågan om vilket spel han i dag gärna skulle vilja skriva musik för svarar han på ett sätt som borde göra alla hans fans förväntansfulla. Hemlighetsfull är bara förnamnet.

- Ett nytt Turrican-spel hade varit kul att skriva musik för…

AV: Johan Karlsson Sjögren