Boompang

Ibland stötter du på de där spelen som får hela din världsbild att vidgas. Du blir överraskad, häpen och mållös. Allting känns nytt och fräscht och ordet ”revolution” är inte långt borta. Sedan finns de där spelen där din syn på spel breddas, om än inte riktigt på samma sätt. Du blir bevisligen överrumplad, men i stället för att ha tappat hakan i marken har du antagligen svalt den. Du blir äcklad, men också fascinerad. Kan inte låta bli att titta. Lite grann som att stirra på När lammen tystnar fastän du bara är fem år och borde titta på Mumintrollen. Du får en lätt barnförbjuden känsla, helt enkelt.

I den sistnämnda kategorin hittar du spelserien Postal. 1997 släppte den amerikanska utvecklarna med det bildliga namnet Running With Scissors ett spel som skulle få en hel spelvärld att frenetiskt kippa efter andan. Om än på ett lite annorlunda sätt.

- Jag brukar ofta få frågan om jag var medveten om vilket liv det skulle bli när spelet släpptes. Ärligt talat trodde jag inte att det skulle vara en så pass stor grej. Jag hade ingen aning om vad som kom förrän det exploderade i ansiktet, berättar Vince Desiderio, producenten bakom serien och även en av grundarna bakom studion RWS.

Grundprincipen i Postal är simpel. Du träder in i rollen som en brevbärare och får varje vecka ett antal uppdrag du ska utföra. Det kan vara så enkla saker som att ”skaffa mjölk” eller ”bikta dig”. Därefter ger spelet dig total frihet. Spelvärlden är öppen, vilket innebär att allt är tillåtet. Målen helgar medlen, skulle man kunna säga.

Egentligen kanske det inte låter särskilt märkvärdigt, men det är här spelseriens mest kontroversiella slag kommer in. Namnet Postal är hämtat från det amerikanska begreppet ”going postal”, vilket kort och gott betyder att man går bärsärk och dödar allt i sin väg. Spelet tillåter dig att skjuta allt och alla, inklusive helt oskyldiga människor. Du kan handla med droger och i fall du inte vill köpa dem kan du alltid stjäla. Du kan till och med urinera på dina offer, som en slags revirmarkering. Som om inte det vore nog så finns det ett gäng med bisarra skämt inklämda i spelets handling, som när man stöter på en hel klass med Usama Bin Laden-kopior. Hela spelet är en enda stor satir där det drivs med allt och alla.

- Jag ser på saken annorlunda idag än vad jag gjorde förr. När vi släppte Postal hade ingen dödat människor i ett spel innan. Då menar jag förstås helt oskyldiga människor, inte zombies och soldater som är uppenbara antagonister. Jag tror också att det spelade en betydande roll att posten blev inblandade i det hela, men framförallt tror jag att uppståndelsen berodde på de stora spelutgivarna som fick ta skiten för att en hel bransch anklagades för att göra mördarsimulatorer. Vi var ett litet företag, så de stora utgivarna använde oss som sin syndabock.

Från barn- till vuxenspel
När man hör funktionerna som finns i spelserien är det lätt att tro utvecklarna på RWS är extremt våldsamma individer, men då är man också omedveten om deras bakgrund. Desiderio hade jobbat på skivbolag innan han började sin bana som designer.

- Det viktigaste jag har lärt mig genom att jobba i branschen är att samarbeta med människor som dels är tekniska och dels kreativa. Att styra upp projekt är en lika kul som utmanade syssla. Jag arbetade som organisatör för ett skivbolag innan jag kom till Atari i början på 80-talet. Där fick jag i uppdrag att just anställa nytt folk. Jag anställde såväl hårdvarutekniker som målare som designers och detta var något helt nytt för mig i jämförelse med musikindustrin.

Genom sitt kontaktnät på Atari stötte Desiderio ihop med Mike Jaret Riedel, en person som senare skulle bli hans nya kumpan.

- Mike var en ung naturbegåvning. Ett av hans mest säregna drag var att han var både teknisk och kreativ på samma gång, vilket var ovanligt för mig då jag hade anställt specialister som var duktiga på sina egna grejer, men sämre på andra områden.

Desiderio började arbeta med andra företag vid sidan av Atari och kom på så vis i kontakt med många betydelsefulla personer inom branschen. 1985 fick han och Riedel ett erbjudande från magasinet Mad om att göra ett spel baserat på Spy vs Spy. Det blev starskottet för deras egna spelstudio, som de kallade Riedel Software Productions innan de 1997 döpte om sig till Running With Scissors. Företaget blev mest känt för sina så kallade barnspel. De gjorde en rad titlar baserade på licenser, varav Tom & Jerry och Bobby’s World till Super NES samt en rad med Sesame Street-spel var de mest populära. Steget därifrån till kontroversiella spel som Postal kan te sig lång, men för Desiderio var detta aldrig ett dilemma.

- De som känner mig tycker inte detta är konstigt. Mitt liv har alltid varit ett kollage av spännande och intressanta saker, så detta var på inget sätt nytt för mig. Jag har faktiskt en lärarexamen och det förklarar varför vi började med att göra barnspel. Efter ett tag började vi bli uttråkade på att göra samma sak hela tiden och i och med att vi hade en stadig inkomst så bestämde vi oss för att prova på något nytt. Jag har aldrig gillat att göra samma sak under en för lång period. Med Postal ville jag göra något annorlunda, något som var originellt.

Omtvistat eller komiskt?
Efter fem års tystnad är det dags för spelserien att vakna upp på nytt igen. Den 18 oktober släpps Postal III till både PC och MAC. Spelet blir för övrigt spelseriens första steg in på konsolmarknaden då det under samma datum släpps till Xbox 360. En release av en PS3-version är också att vänta, även om det är ännu ej är klart när det kommer ut i butikerna.

- Jag är övertygad om att Postal III kommer att älskas av konsolspelarna. Detta känns som ett naturligt steg för oss och vi vet om att många har väntat på en konsolversion.

Att RWS gillar att förnya sig framgår klart från Desiderio. För varje spel i serien har de velat göra något nytt, komma på nya inslag och experimentera med mekaniken. Det första spelet var, på grund av de tekniska förutsättningarna, en isomeriskt 2D-historia medan tvåan spelades ur ett förstapersonsperspektiv. Trean däremot kommer att spelas ur tredjeperson.

- Varje spel i serien är unikt. Vi gillar att göra nya saker och det är därför vi valt att göra det från den här vinkeln den här gången.

Postal 2 fick ofta kritik för sin öppna spelvärld. På grund av sömlöshet spelade folk inte igenom mer än halva äventyret, något som Desiderio nu vill råda bot på.

- Vi har lagt till en rad med träningsmoment i spelet så att spelarna verkligen lär sig hur man ska spela det. Det andra spelet var stort, men på grund av att det var 100 % öppet så orkade folk bara att spela 50 % av det. I Postal III begär vi av spelarna att testa på allt, för att på så vis komma bättre förberedd till spelets senare delar.

Framtiden ser ljus ut för RWS och Postal. Förutom den lika efterlängtade som fruktade tredje delen kommer ytterligare två spel att släppas baserade på spelserien.

- Vi kommer att släppa två mobilspel i år, Postal Dude och Postal Champ, och vi håller redan att diskutera med andra utvecklare om hur vi mer kan expandera universumet ännu mer.

Lite krasst kan man säga att det finns två olika kategorier av spelare. De som hatar och de som älskar att hata Postal. Trots detta har serien förblivit framgångsrik under sina elva år, något som förstås är en nagel i ögat på konservativa politiker som gärna vill se spelserien bannlyst. Även om det är fullt möjligt att klara av ett Postal-spel utan att använda våld menar kritikerna att RWS uppmuntrar till det omvända och att det är så gott som omöjligt att gå igenom spelet utan att använda extrema typer av hårdhänt behandling. Inför den nya anstormningen som komma skall håller sig dock Desiderio lugn.

- Det är en fråga om smak. Antingen har du humor eller så har du det inte.

AV: Johan Karlsson Sjögren