Boompang

Det är svårt att skriva det här utan att folk får bilden av mig som kaxig. Att säga att man har uppfunnit hjulet är något som för många känns som en nagel i ögat. Hur vågar han skriva en sådan sak? Jag vet om att det är lite styvt i korken att säga att man gör något unikt. Å andra sidan tycker jag att det är minst lika dumt att inte våga stå för sina åsikter eller vara stolt över sitt arbete. Är det något jag gör så är det att jag står för det jag säger och är stolt över det arbete jag gör.

Under hela mitt speljournalistiska yrkesliv har jag varit med om en hel del. Jag har lärt mig massor och det är kunskaper och erfarenheter jag tar med mig i arbetet med Boompang, men det finns saker i den här branschen som aldrig hade tillåtits hända någon annanstans. Vad skulle hända om en musikrecensent var helt torsk på Amy Winehouse, fick träffa henne för en intervju, dricka lite vin, snacka skit och få med sig hem en bunt med sedlar? Det skulle bli ramaskri. I spelbranschen är det vardag. Journalister tar emot gratissaker som om det vore födelsedagspresenter och tackar genom att skriva positiva texter. De går på presskonferenser med de stora namnen inom industrin, men vägrar sätta upp dem mot väggen. Hur många intervjuer med Shigeru Miyamoto har du läst där den japanska speldesignern på allvar blir ifrågasatt av skribenten? Det händer aldrig. Dessa människor är alla speljournalisters husgudar och idoler. Att skriva skit om dem är som att prata skit bakom ryggen på sin egen familj.

Speljournalistiken och företagen inom branschen har länge klappat varandra om ryggen. Tidningar och hemsidor lever i ett osunt nära förhållande med utvecklare och utgivare och är i en position som tvingar dem till att vara mindre objektiva. Det går inte att granska sin bästa vän på ett ärligt sätt. Det är precis det som håller på att hända nu och jag blir mörkrädd när kompetenta journalister som Jeff Gerstmann sparkas från sitt jobb på grund av en utgivares missnöje. Det är inte positivt för utvecklingen av vår underhållnings- och kulturform. Folk skrattar åt oss och vår favoritsysselsättning redan. Det är svårt att ta en bransch på allvar som gärna låter sig plåtas tillsammans med sina hjältar. Jag kan inte påstå att jag klandrar kritikerna.

Boompang vill arbeta för den fria journalistiken. Vi har en oberoende ställning och ingår inte i samarbeten som på något sätt skulle påverka vår trovärdighet. Vi tar inte emot recensionsexemplar eller gratissaker. Vi säljer inte ut annonsutrymmen till de företagen vi har i uppgift att granska. Vi ställer inte artiga frågor för att få tomma citat tillbaka. Vi agerar inte reklambyrå åt spelutvecklarna. Vi haussar inte spel för att få högre besökarsiffror.

Som koncept kanske Boompang är lite väl obekvämt. Å andra sidan tror vi att det behövs någon som på allvar vill visa på en mer nyanserad bild av branschen. Det är inte bara de stora företagen, kända spelutvecklaren och kommersiella titlarna som existerar. Där finns även de egenutvecklade spelen, de dolda pionjärerna och personerna som på allvar nydanar den industri vi dagligen tar till oss av. Vi vill visa på den mångfalden som finns mellan gräsrotsnivån och höjdarna i sina skyskrapor.

På Boompang kommer du aldrig att få läsa de senaste nyheterna, de mest bombastiska recensionerna (som alltid slutar med högsta betyg) eller se intervjuer utformade som rena PR-annonser. Här kommer vi att granska, analysera och reflektera över spelbranschen på ett oberoende sätt. Alla kommer att komma till tals. Såväl de mest kända utvecklarna som de mest gömda entreprenörerna. Vi vill visa på att spel är så mycket mer än bara ett par polygoner på en skärm.

Vi förespråkar en mer djup form av speljournalistik. Vi kommer att skriva grävande reportage, utredande artiklar och intervjuer där vi låter såväl kändisar som doldisar komma till tals. Under arbetet med Boompang har vi alltid strävat efter att försöka vara en slags motsvarighet till fotbollsmagasinet Offside. Då kanske du lättare får en bild av vad det är vi vill uppnå.

Detta kanske kan te sig som mycket ord och lite verkstad. Givetvis vill vi visa på att så inte är fallet, så idag har vi redan valt att publicera lite munsbitar så att ni vet vad som väntar er i framtiden med oss på Boompang. Idag påbörjar vår specialartikelserie om speedruns där vi går igenom historien bakom fenomenet samt reder ut begreppen. I en annan text intervjuar vi arrangörerna bakom Nordens största bitpopfestival som kommer att äga rum i Västerås om två veckor. Till det har vi valt att titta lite närmare på fyra olika artister som kommer att vara med under evenemanget. För er som gillar rykten, myter och legender inom spelvärlden går vi grundligt i genom sagan om Super Mario 128. Slutligen har vi på temat speljournalistik intervjuat recensenten Victor Sjöström om Melee-debaclet. Och det är bara dagens uppdatering. Det kommer mera, som Martin Timell skulle sagt.

Detta är förstås bara början och även fast det har tagit oss en lång väg att komma hit kan jag inte säga att jag är nöjd. Vi har mycket jobb framför oss för att bli Sveriges mest seriösa publikation om spel. Vi skriver inte texter för den stora massan eller för att locka flest besökare. Vi gör det här för att ge våra läsare en så rättvis, nyanserad och mångfacetterad bild av mediet som möjligt. Detta är mer en kulturgärning än ett kommersiellt projekt.

Det är en hög målsättning och något som givetvis många kommer att kritisera oss för. Jag kan redan nu höra klagorösterna. Å andra sidan finns det bara ett sätt att motbevisa belackarna och det är att jobba. Vi låter texterna tala för sig själva.

Det kanske inte är revolution på gång, men ni är i alla fall hjärtligt välkomna tillbaka till framtiden.

AV: Johan Karlsson Sjögren