Boompang

Vad vore en bitpopfestival utan lite österländsk kampsport? Förmodligen oerhört mycket tristare och mindre coolt. Det kan aldrig bli för många bandanas. I alla fall om du frågar Jim Knutsson, medlem i Ninjaspark som uppträder på En Festival I 8 Bitar den 16-17 maj.

- Vi tyckte att Ninjaspark var töntigt och tufft på samma gång och det passade oss perfekt för den musiken vi gör, där både punkare och popsnören gillar oss. Det passade oss eftersom vi är extremt hippa nördar, berättar han när han förklarar varför bandet heter som det heter.

Ninjaspark, som beskriver sin stil som TV-spelsmusik riktad mot alla snarare än mot de mest insatta fantasterna, började sin karriär för ungefär tre år sedan.

- Vår första spelning var som förband åt Alice In Videoland och det var innan vi ens hade fått våra första syntar. Bandet hade inte startats upp än. Vi fick ett par veckor på oss att skriva låtar inför giget och även om vi i dag skäms för det materialet vi gjorde då så var det ändå startskottet för oss som band. Jag tror inte vi visste vilken typ av musik vi ville göra från början och det märks på vår första EP-skiva. På den andra plattan hittade vi till den naiva och sjukt melodiösa blip blop vi i dag är som mest kända för.

Knutsson gör ingen hemlighet av att Ninjaspark är ett resultat av NES-generationen och att maskinen och dess spel på sätt och vis har format bandets ljudbild.

- Jag gillar spel som påminner om vår musik. Det ska vara sjukt simpelt men ändå så oemotståndligt. Därför är Excitebike en stor favorit där jag egentligen antingen gasar eller gasar för mycket. Jag är uppväxt med NES och därmed var Mario, Mega Man och Zelda mina största förebilder i unga år. Det märks nuförtiden på min enorma förmåga att kasta eldklot på sköldpaddor, min fetisch för tajta och blåa latexkläder och att jag hela tiden är ute efter att rädda prinsessan Madeleine från Ken Ring.

En Festival I 8 Bitar blir troligen Nordens största bitpopfestival, men Ninjaspark anser inte att det är storleken som avgör om en gigupplevelse blir värda att minnas.

- Hur en konsert blir beror alltid på publiken och då kvittar det om man är på Arvikafestivalen eller i en liten källare i Västerås. Jag skulle nog vilja vara så partisk som att säga att The Tivoli i vår hemstad Helsingborg är det bästa stället att spela på. Dels är det för att vi har våra kompisar i publiken men också för att vi vet om att de inte skulle stämma oss om vi, genom vår stage diving, skulle göra sönder ett nyckelben eller två på dem. Men om jag måste nämna en särskild händelse så var det när jag var så full så att jag ramlade rätt ner i scenkanten, reste mig upp och upptäckte att det rann något konstigt från huvudet… Nämligen blod. Så jag fick åka och tejpa huvudet på akuten i stället.

Bandet har en ny EP i bagaget vid namn Liten men tuff och Knutsson medger att de är sugna på att åka runt på spelningar för att möta sin publik. I sommar kommer en rad festivalkonserter att äga rum, men först är det dags för arrangemanget i Västerås i mitten av maj.

- Förutom att vi själva ska spela så ska det bli riktigt kul att få se de andra banden. Arrangörerna har verkligen lyckats med att boka eliten i Sverige. Men roligast ska det nog bli att få skeda med diverse manliga groupies efter spelningen.

FOTNOT: För mer information om Ninjaspark, besök deras hemsida på http://www.ninjaspark.se/

AV: Johan Karlsson Sjögren